#dag71 - Kvällsträning i parken - ach, wunderwunderwunderbar!

Jag tappade ju mitt mobilfodral på förmiddagspromenaden med kollegan. Snyft.
Så jag kom på - varför inte ge mig av i kvällningen för att se om undrens tid inte är förbi?
Bra beslut!
Trampade fort och lätt (nåja, kluns kluns, men lite kondis har jag allt)med "Tankesmedjan" i öronen, fnissandes åt satiiirrren mot teaterleksplatsen som vi besökt tidigare idag.
Tänkte, hmm där kan fodralet ha halkat av. Eller i utegymet, där jag hängde uppåned.,,kantänka?
Men hallå - vi är i Malmö - gangsterstaden - varför skulle någon inte ha tagit mitt skinnfodral?
Där var det!
På publikplatsen i teaterlekplatsens ro, där låg den kvar!
HURRA! JA! JAAA!

Så jag passade på att ta dagens andra powerwalk, imtensivt denna gång, underbar kväll. Ljumma vindar, fina ljus, mjuka löv.
Det är skönt att ta sig tanför hemmet, trots Bastians storhet i vardagsrummet.

Överallt, tränande människor! Just ja, det är så det är att träna i parken! Fotbollslaget i 11 årsåldern som sprang som vindar förbi mig  runt tallriken, Friskisgänget som hävde triceps på bänkarna, Lion Fit som sprang på kullarna i anfiteatern, snubben som bar sin cykel i trapporna..

Och, alla dessa människor på utegymet!!!
Wow!
Jag trapptränade i teatern ganska många gånger, hävde armar och tricepsarmar mellan löpningarna.
Jäklar, där har Bastian gjort sitt jobb! Jag har lätt att springa uppför!
Jobbigt att hålla i brösten dock!
Pratade med ett spänstigt barn som pustade ut efter 6 varv på kullarna (sa han). Men när jag började springa i trapporna, började han genast studsa i trapporna som en boll. Han studsade nedåt också, yeah - så ska jag också bli!
Barn är bäst!

Tog ut mig, vandrade vidare, mot utegym två.
Proppat med avancerade träningspersoner!
Lite hämmad blir en, men jag körde på.
Rygglyft.
Squats med 20kilosvikter.
Kastade med tunga rep.
Upp och ned på avsatser.
Armlyft i ställning, med benen som stöd (jamen va? Alla bara häver sig upp i rep och och...men jag är ju så tung ju!!)
Och så.
Stretchade duktigt, amndades luften och powerwalkade hemåt, kändes nästan som jag flög fram.

Underbart!

Jag har hyfsad kondig, allt plufsar dock för mycket för löpning än så länge, jag är svag - men jobbar på det!
Benen är det starkaste jag har just nu. Det tar sig, med Bastians hjälp - det tar sig.

Basti, lilla Schweini und ich

Hopp.