#dag101 - Invägning 66,4 kg = 14 kg den här resan hittils!

Ja, hurra för mig. Skrattade faktiskt när jag vägt mig.
Jag är inte överviktig, jag är frisk (nåja, skit i förkylningen men viktwise) och kroppen både känns och är glad i sig själv.
Jag är som en unge som speglar mig och ...känner mig nöjd.

Jag är därmed inte färdig med viktresan, mitt mål är ned ytterligare 10 kg, eller ca - det beror på hur mycket styrketräning jag kommer att öka med nu när jag tillfrisknat (snart, dotter har smittats med förkylningsbaciller nu, men jag hoppas det inte tar i så).
Muskler väger mer.
Men har jag sagt 55 - 56 kg så har jag.

Ingen fara med mig, jag känner att inte går det rasande fort ,bara ett kilo på tre veckor nu - men vem bryr sig? Det går ner? Jag kommer i flera av mina gamla kläder!
Folk ger mig komplimanger och hurrarop!Folk= kollegor, kompisar, till och med min läkare och även min terapeut.
Och mager, det är jag inte - jag är normalviktig och ser sund ut.
Ser yngre ut , ser finare ut. Ja, friskare helt enkelt.

Kondisen är fin, kankse har fått sig ett hack av min sjukdomsperiod - men jag är stolt över att bara vilja fortsätta - samt att mitt ätande är balanserat och fortsätter göra att jag långsamt tappar mina överskottskilo.

Haha, "vilken diet funkar"? Tja, i vanlig ordning den som innebär lite mindre kalorier in än du gör av med . Annars är det lite väl mycket bars (socker) och så har vi ju det här vällingförrådet som jag använder mig av.
Sallader på jobblunch. Protein och grönsaker.
Nu har jag slutat med knäckebröd den senaste månaden, och bara en brödbit glider ner här och där för njutning.
No pasta, potatis och ris. Mer grönsaker istället.
Nej till: alla kakor, bullar, slisk och slask och kex som finns till hans på ex arbetsplatsen.
Nej till alkohol och sådant -endast tre tillfällen har jag ens smakat alkohol sedan juli. No problems.
Men ja till mitt lördagsgodis/lördagssyndande för att jag inte ska bli helt urspårad och sträng, så att jag inte klarar att hålla den här livsstilen

För den här livsstilen ska jag hålla.

Så härligt, så härligt att det äntligen går bra i denna viktkamp. Jag är på väg mot någon form av storform, min egen -  i taktfast, moderat fart.
2011 års spänstfenomenism är snart här igen.

Jag är 42 nu. Jag är stolt över mig själv.

Bastian, var stolt över mig!