Ja, har inte skrivit. De sista dagarna i Berlin blev till fest och träningsvila, inget på en dryg vecka. Onyttig mat och socker - och alkohol. Frestelser och synd - nu är jag hemma, och i några dagar tog jag fortsatt paus, trött o schleten - tillbaka på jobbet. Det blir en fin vår!Jag bryr mig inet om mitt avsteg från regimen - utan tackar och emottager det Berlin bjöd den sista semestertiden.
Efter ett lördagsgodispartaj hemma hos Lena igår, tränade jag magen på hennes golv.
Sov över där, tränade lite stretching och mage, armar på samma golv. Med Lena och hennes barnbarn.
Mjukstart.
Vågen visar att jag gått upp igen till 66 kg.
Var det verkligen värt det? Men som jag tränade all tid i Berlin, utom den sista.
Jo, det var värt det, det var roligt och lustfyllt.
Nu startar jag på samma spår jag slutade den 31/12 2014. Det är 2015, Bastian står här och tittar på mig, och inatt drömde jag att Bastian supportade mig med mer än hejarop. Mmm....
Inga problem, vardagens häslosamma lunk, är skön och läkande.
Även om semestern kan ta ut sin rätt.
Min kondis?
Den är bättre än någonsin!
Hemma igen, allt var så fint hemma när jag kom tillbaka. Maria, som bott här i en vecka när jag var borta har skött lägnheten prickfritt. Mys, mys. Nu ståtar en präktig bukett tulpaner på Köksbordet som en markering som tack - och för mig: Vårterminen är här!
JAg nådde inte målet (60 kg på nyårsafton) - men siktar mot 60 kg 1/3.
Då ska en inte lata sig!
Kärlekspartaj på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar