Fast , fast besluten om att må mitt allra bästa på evigheter efter denna hälsoproblematik och operation.
Jag gav mig ut, före frukost för att boosta förbränning etc - en myt jag håller vid liv för mig själv - för lågintensiv träning. Kring de noll graderna i staden idag. Träden allt mer nakna, de varma färgerna börjar mattas. Men ändå - så mycket vackert i parken, alldeles bredvid mig. En liten lunga, alldeles nära trafik och flygplats. Jag kan massera fötterna på de mängder kasaner som ligger på stigarna längs motionsspåren ( eller vad en ska kalla vägarna i parken)¨ Träden bäddar in ljuden och gör det snällt. Parker är det viktigaste i en stad. Så vi kan andas också. Hur kunde jag överge parkträningen för Gym tidigare? Obegripligt.
Gick rekordlänge idag, tog trapporna och hittade en backa att sträva uppåt i. Efter promenaden - rosig och glad. Fokuserad. Förbannat fokuserad.
Drack en buttermilchbecher efter hemkomst. Nu lite frusen och ska ta en dusch. Jag vill egentligen, ta ett bad, men med öppna sår får jag vänta. Igår blev det sockerslafs ( fettsnålt men ändå) innan läggdags, fasiken också. kalorier igår - Ca 1200 kCal, vilket ändå är utmärkt.
