...det kräver en del av självkänslan.
Jag ser ju ut som en blob.
Armarna stora och flabbiga, magen stinn och dallrig - midja obefintlig.
EDIT: Alltså, jag stod bredvid en så petit tjej att hon nästan var en tråd vid hantlar (med speglar) . Hon lyfte 1 kgsvikter (..) långsamt , långsamt bredvid mig. Tre ggr så stor och lyfte betydligt tyngre vikter tills jag frustade de sista repsen. Det var främst vid denna jämförelse jag kände mig gigantisk och oformlig.
NÅVÄL - en vän sa - säg bara de saker som du skulle kunna säga till en vän, om dig själv.
Skulle vara supertaskigt att säga så till en vän.
Sanningen är ju också, att ingen bryr sig.
Eller jo - en är osynlig.
Som kvinna (objekt antar jag)
Det är rätt ok, vill inte bli betittad -just nu.
Ska se - om jag orkar, vilket jag måste - hur det kommer att vara när jag blir mer fit!
Om jag blir synlig?
Varvar olika maskiner för kondis, rodd, trapp, crosstrainer, sittcykel, löpband. Yes.
Kör sedan hårt armar och ben.
Min favorit: Squatmaskinen - benpressen. Djupa. Min röv! Den brinner! I love it!
Men så doppade ag huvet i blekning och är nu kycklinggul. Såklart. Helvete.
Är på 23/100 pass före jul - det är bra tempo i starten för denna utmaning. Nu vill jag ju också vara FIT för sjutton.
Och O vad jag vill bli av med vikt.
Damned it, ätit en hel smörig , god avocado med salt nyss, Ååå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar