Håller dieten - med lätthet den här gången. Har inga problem att inte kasta i mig mat eller tomma kolhydrater. Ä rinte heller rabiat i min diet - utan äter det jag vill - fast måttligt. Dagens motion, och jag gissar flera dagar framöver, består motionen mest av storstädning och stortvätt (alla mattor o allt), mangling och kånkande upp o ner i trappor. Sk vardagsmotion - inte att förkasta. Ska avsluta dagen med meditation och avslappning.
Jag rensar. Jag har delvis blivit så illa tvungen, men nu rensar jag. Ett kortvarigt återfall till osundhet ska varken hindra mig - och verkligen inte definiera mig. Kroppen ska ha rent och friskt - det är naturligtvis A-O . När kroppen mår bra, blir psyket starkare och hälsan får ett helomspännande skyddsnät.
Ibland bryter det svårt negativa igenom. Det som skapar exempelvis matmissbruk som min överätning, som i självklart led lett till min fysiska ohälsa. Så det gäller det att detoxa sitt psyke också.
Alla beståndsdelar av ditt liv behöver vara i någorlunda balans, och då måste jag, och andra med stor psykisk påfrestning finna ut hur man lever bäst och klarar hinder, motgångar och stark och ihållande stress så bra som möjligt.
Att inbilla sig att gå omkring i rent lyckorus tycker jag ingen ska örvänta sig - balans är målet. En människa i balans kan känna och tillgodogära sig lycka, harmoni och klara sorg och svårigheter på ett helt annat plan. Min psykosociala situation har i längden gjort mig mer sårbar. Svårigheterna har varit stora och långvarigt ihållande i vår familj, fast det är så mycket vackert och starkt också här. Jag ska inte glömma det och hänfall till total självömkan.
Sårbar har blivit, då jag dels maktlöst brytits ner - men också genom att hamna i världens värsta känsloläge i slutändan: Just Självömkan. När sorgen hanteras genom att faktiskt ge upp, känna att det är lika bra att ducka, gömma sig, ha taggarna utåt och rasera allt med dumma och skadliga tankegångar i stil med
" Det går ändå aldrig att ändra någonting"
"Jag har haft sådan otur att det inte finns annt än lidande och sorg"
och hundra andra resonemang som varken är bra för dig själv - eller din omgivning.
Depression och kris skadar dig, men låt det inte bli permanent förankrat i din självbild. Jag har just insett att jag i princip hanterat min vardag genom att gömma mig precis så. Du må ha förlorat under dina svårigheter - kroppens hälsa och det som kan upplevas som dig själv. VArt har det fina Jaget som du gillade så mycket (för det har jag gjort) tagigt vägen? Nejnej, jag ska helt enkelt tillbaka till den starka person jag egentligen är. Som ni andra som kämpar med besvär också är. Det där med att tycka om sig själv lite, och tro på sig själv - även om ingen annan gör det, det är faktiskt en myt för det helt enkelt är sant.
I mitt fall, har jag tidigare känt att den förnuftiga, kunniga, humoristiska intelligenta och självgående kraften har fått stå tillbaka för något jag i längden vänt till "slutgiltig" misär. Överätning och annan ohälsasam destruktiv"tröst", som delvis isolering och taggar utåt i relationer. Att ge upp, leva med missköta sig fysiskt och mentalt går inte an mer, för mig.
Uppvaknad känner jag mig. Belyst. Insikt. Självfallet är jag inte i slutstation ohälsa. Jag har ju kvar allt det där verkligt positiva med mig själv. Naturligtvis kommer jag snart i form, och mår redan bättre.
Det krävdes dock en rejäl bottendipp för att jag nu permanent vet vad jag ska jobba med och hur jag ska få en beständig livsstilsförändring.
Hälsa i själ och kropp.
- Nu ska jag till tvätten. Skönt med alla härliga dofter hemma. De må vara kemikaliska dofter, och det kan rentav vara ohälsosamt - men man kan inte i en handvänding ändra allt.
Jag börjar med mig själv, inifrån och ut - och så hemmet såklart.
Jag känner mig positiv, för jag har varit illa tvungen att komma hit. Det har bara varit så.
Att älska är hälsa. Jag älskar verkligen. Och så arbete - det ska bli så skönt att arbeta , för det har jag aldrig förlorat tron på -jag vet vad jag kan och vem jag är. Och det är inte hon som sitter och trycker i sig skit och tycker oerhört synd onm sig själv - det är Jag. Tänk att få sjunga som arbete? Vilken grej! Ska bli SÅ roligt, tillsammans med en kollega och vän, som är den perfekta parhästen.
Fy fan vad jag längtar , och börjar jobba på sommarjobbet redan nu.
Hörni, ni som jag älskar - Jag älskar er!
Den klokaste om self pity - jag säger hear hear! Och , no more.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar