Så jag går ner igen, det jag gått upp. Upp och ner , ner och upp, upp och ner igen.
Stackars kropp.
Om två veckor från idag , ska jag kirurgiskt avlägsna min gallblåsa, som efter den sjunde atacken visade sig inte ALLS vara gastrit eller magsår, utan tvärtom var allt fullt med elaka gallstenar som skapade kramp, intensiv smärta och en rejäl bukspottskörtelinflammation, vilket var illa.
En steinchen satt fast där och var elak, ett gäng andra kloggade igen passagen mellan gallblåsan och levern.
Allt i övre buken mådde således skit och smärtan, som jag vant mig vid återkommer de senaste ett och halvt åren, fick äntligen en förklaring, men usch usch vad jag lidit.
Spenderade en vecka på sjukhus som det blev i slutet av september, åt närmast inget och nu efteråt är det fettsnålt och alkoholfritt som gäller.
Jag har tappat sex kg och hoppas såklart tappa mer.
jag har dock tröstat mig med att vräka i mig socker, något jag nu ska sluta med också.
Fick ett anfall inatt, illa illa. detta berodde på att jag ätit ägg i allt för stora mängder.
Två veckor av specialdiet fram till operationen, samt en vecka på sjukhus - plus en vecka återhämtning med specialkost ( soppa gissar jag) kommer att göra att jag blir smalare.
Jippi.
Kanske jag även borde testa på att träna dessa två veckor, så jag mår så himla bra som möjligt inför operation?
Kanske en morgonträning imorgon?
Vågen står på 65kg.
Jag vet, den stod på 64 innan semesterresan till Sverige, där jag åt enormt och genast gick up i vikt.
Min stora hälso- scare hjälper mig på traven. Snart kommer jag att ha ett gäng bad ass ärr på magen,
Ack ja, ska detta sluta bra?
